Författare

: Peter Kropotkin

Titel

: Den nya internationalen

Källa

: Tidningen Brand #53 1916

Man intreserar sig för ögonblicket mycket för vilken karaktär Internationalen kommer att erhålla, när den efter kriget blir rekonstituerad. Och bland oss anarkister frågar man sig, vad man kan göra för att hjälpa till att skapa en ny International, som kan bli till verklig hjälp för arbetarna i deras befrielsesträvanden och som samtidigt kan förhindra framkallandet av nya krig!

Denna fråga förtjänar hela vår uppmärksamhet.

Det är bekant, att det gjorts ansträngningar från tyska socialdemokrater, understödda av deras franska, italienska, holländska etc. trosfränser, för rekonstitueringen av deras international - de socialdemokratiska partiens international, som existerade före kriget.

Nåväl, det är uppenbart, att denna international, allenast varande en sammanslutning av parlamentariska socialisternas partier, som godkänna den tyska socialdemokratiens program, icke kan motsvara arbetarnas behov, vilka sträva att skapa en internationell organisation av

arbetare,

en organisation som kan ge internationellt stöd åt arbetarnas direkta kamp mot den kapitalistiska exploateringen på dennas egen mark, i gruvorna, fabrikerna, dockorna, etc., samtidigt som den förbereder internationell enighet inom de omfattande sammanslutningarna av en och samma branch av produktionen, för skapandet av framtida sociala förbund utanför staterna.

Behovet av sammanslutningar av detta slag, har gjort sig så starkt kännbart de sista tjugo åren före kriget, att de franska, engelska, belgiska arbetarna inom olika branscher, sådana som loss- och lastningsarbetarna, metallarbetarna, etc. ha gjort ständiga ansträngningar för att organisera sig internationellt genom direkt samarbete inom yrket.

Det gäller därför att skapa en

arbetareinternational

utan att befatta sig med den

sociala demokratiens uteslutande parlamentariska international.

Det är dessutom nödvändigt, att denna arbetareinternational icke begränsar sin verksamhet blott till rent professionella frågor om löner och arbetstid, men att den utan omsvep tar fast på frågan om den

sociala omvandlingen.

Det är på grund av, att man icke fastslagit detta mål som siktpunkt för alla de partiella striderna, som de fackliga och trade-unionistiska organisationerna, som funktionerat under de sista fyratio åren, i glömska av sin verkliga uppgift och

raison d'étre,

överlämnat sitt huvudsakliga mål åt de parlamentariska "taktikerna", som utskjuter dess förverkligande till en avlägsen framtid.

Den naturliga kärnan av en arbetareinternational i Europa kommer antagligen att bildas av de franska och italienska fackliga konfederationerna, de engelska trade-unionerna och de olika belgiska, holländska, spanska, skandinaviska, ryska arbetareorganisationerna, till vilka en gång antagligen de tyska och österrikiska organiserade arbetarna komma att ansluta sig. Man måste således fråga sig om dessa olika organisationer erbjuda de nödvändiga elementena för konstituerandet av en sådan international varom vi nyss talas?

Blott för några år tillbaka hade man måst svara på denna fråga med ett

nej.

Men under sista tiden har allvarliga förändringar börjat göra sig märkbara i dessa organisationers anda och krigets obarmhärtiga lärdomar har redan bidragit till att vidga arbetarnas syn med avseende på nödvändigheten av en omvandling av samhället på kommunistisk bas.

Man har sålunda sett hur det inom de engelska yrkesförbunden, vid sidan av de gamla unionerna, trånga och egoistiska, har uppstått nya unioner, sådana som loss- och lastningsarbetarnas, som gjort ett värdefullt arbete för organiserandet av ett internationellt förbund av alla arbetare inom denna bransch. Och inom järnvägsmännens union har man under den stora strejken 1912 sett hur åtskillnaden mellan lokomotivförarnas aristokrati och järnvägarnas demokratiska massa försvunnit.

Samtidigt kan man iakttaga hur de engelska unionerna icke längre rygga tillbaka för de socialistiska eller ens de kommunistiska idéorna.

Socialiseringen av jorden

som redan sedan ett trettiotal år tillbaka figurerat på deras program, har fått en ny, praktisk mening sedan kriget har visat faran för ett land, att icke odla sin jord men förlita sig på importen.

Socialiseringen av kolgruvorna,

vars nödvändighet man skymtat alltsedan boerkriget, tvingar sig nu fram på grund av de skandalösa vinster varmed ägarna och förmedlarna rikta sig på nationens …