Författare
: Walfrid Engdahl
Titel
: Från djupet
Källa
: Allarm 1 juni 1916
Mitt i hopen av smilande gycklare
och av ödmjukt krypande fän,
ibland lismande slippriga hycklare
och bland böner, suckar och skrän
hörs ej livslystet klingande sången,
märks ej viljan, som önskar och kan,
ej den upprätta spänstiga gången
av en helgjuten självständig man.
Ty de fege befolka än tiderna
och försumpad ungdomen är.
De ha kvävtss de uppfriskande striderna
i osund och kvav atmosfär.
Och det varma och sprudlande blodet,
vilket livskraftigt sjöd och som brann,
har försvunnit tillsammans med modet.
Och det saknas en självständig man.
Att få bo bland de pösiga låtsarna
med moralen och kyrkotukt,
är som gift för de ärliga trotsarna,
är förpestad gravkammarlukt.
Deras dådkraft, I fege, förakten,
ty den uppbäres hänsynslöst sann,
och I bleknen och darren för makten
vilken ägs av en självständig man.
Hur de fylka sig snällt inom båsarna
med rostiga klavar och band
och stå lugna bak tillvridna låsarna
med en lam och orkeslös hand.
Se, de pröva ej styrkan mot banden
för att söka om bräckas de kan.